Torsdag 29 juni - Men varför i hela världen utsätter jag mig för det här?

Efter intagen frukost, beans on toast, så begav jag mig ut på Histon Road för att leta på busshållplatsen. Den låg cirka 50 meter från huset så det var inga problem. Buss in till City Centre of Cambridge och därefter buss till the Rail Station.

Efter att ha köpt en tur och retur till London så tog jag första bästa tåg. Tyvärr var det det tåg som stannade vid alla mjölkpallar efter vägen. Nä, en del åkte vi faktiskt förbi men cirka 15 stopp blev det innan vi var framme på Liverpool Street Station i London. Finally, it has been eleven years since I last saw you but now I am back!! Jag älskar London och atmosfären. Satt en stund på en bänk utanför stationen och bara insöp luften (och avgaserna) och tittade på folk. Wonderful!!

Jag hade tänkt åka till Harry Potter utställningen. Men hoppsan, den första lediga tiden var 16 augusti. Change of plans! Jag bestämde då att jag skulle ta den andra nymodigheten som jag var nyfiken på. The Emirates Air Line. En kabinbana som går över Themsen vid Greenwich. Hemsida: http://www.emiratesairline.co.uk/

Efter lite felåkning, ja jag erkänner att jag åkte fel,  så kom jag fram. Jag var på fel tunnelbanelinje för att komma dit jag skulle.

Tunnelbanan.

Så här ser vagnarna ut. Jag betalade 10£ för en tur och returresa. Bäst att se allt från båda hållen tänkte jag. :)  Det finns 34 kabiner som kan ta upp till 10 personer var. De rör sig mellan 2,2 och 4 meter per sekund. Jag hade turen att få en egen "kuppe" då det inte var så mycket folk där. Högsta punkten är 90 meter över Themsen. Det kanske inte låter högt men om man som jag är höjdrädd så är det djävligt högt. Dessutom rörde sig vagnen lite i sidled när det blåste. Hujedamig! Men det var en otrolig utsikt där uppifrån. Jag är glad att jag gjorde det.

Nu har jag satt mig i kabinen och det bär iväg uppåt!

Östeut mot Themsen barriären.

Hoppsan, här möter jag en annan kabin på väg upp mot högsta punkten.

Lite höjdrädd var jag men det går bra om man tittar långt ut mot horisonten och inte alldeles ned mot marken.

Se så fin Themsen är där den flyer fram.

Det var en otrolig upplevelse att se O2 från ovan och allt det andra. Efteråt tog jag tåg/tunnelbana tillbaka till Liverpool Street Station. Bytte vid West Ham. På väg ut från London tillbaka till Cambridge åkte vi förbi Tottenham. Myyyycket fotbollsassociationer!!! :)

Vid Liverpool Street Station finns en staty som påminnelse över de 10 000 judiska barn från Berlin som kom med tåg till London precis innan andra världskriget bröt ut ordentligt.

VI FÅR ALDRIG GLÖMMA!

Väl tillbaka i Cambridge tog jag bussen samma väg tillbaka och lyckades kliva av vid rätt hållplats på Histon Road. En trevlig dag var till ända.

Onsdag 28 juni - Den flygande flugan

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Som nu till exempel. Jag fick för mig att jag skulle åka till England. Bokade biljett och här är jag nu! Jag kom fram till att det var 11 år sedan jag var i London senast och att jag ville åka dit. Men kollade efter andra städer i närheten av Stansted och hittade Cambridge. Så då fick det bli Cambridge för jag har aldrig varit här tidigare. Men imorgon ska jag ta tåget till London.

Resan gick bra. Första gången jag flög från Västerås och första gången jag flög själv. Enda läskiga var vid landningen. Planet drog åt vänster något fruktansvärt så jag befarade att vi skulle hamna på gräset men det gick bra. Han kanske bromsade lite för häftigt bara eller så var det windy. I alla fall så var det en bumpy landing.. Tur att inte päronen var med. Jag skulle inte vilja ha den landningen som min första landning (som det hade blivit för mamma i så fall). Får väl hoppas att det går bättre på söndag när jag ska hem.

Man får gå långt på Stansted för att komma igenom passkontroll, hämta väskor och tull. Passkontrollen var automatisk. Man ställde sig framför en kamera och scannade passet så datorn fick jämföra. Tydligen är jag mig lik för jag fick passera på grönt ljus. Passpolisen i Västerås påpekade att jag inte hade många månader kvar på mitt pass, det går ut i oktober i år. Då är det fem år sedan jag och Cina gjorde vår första resa tillsammans. Den gick till Venedig.

Efter att ha provianterat lite, mango och ostbågar, en macka, en deo (den jag hade hemma var slut) på Boots så tog jag tåget till Cambridge. Sedan fick det bli taxi till B&B eftersom jag inte visste var det låg. Nu vet jag och kan ta buss i fortsättningen.

En lite sur dam tog emot men henne ska jag nog få glad så småningom. :)

Nu kanske ni undrar över titeln på detta inlägg? När vi skulle landa på Stansted så flög det omkring en fluga i kabinen. Då undrade jag genast om det var en fluga som hörde hemma i England men som varit med på en tur till Sverige och hem igen. Eller om det kanske var en fluga som kom från Västerås och irrat sig in i flygplanet och plötsligt befinner sig många många mil hemifrån. Eller om det var en svensk fluga som ville flyga till Englnad. Frågorna är många men svaren är få eller inga alls faktiskt.

Vart går nästa resa?

Jo, den går till....

KROATIEN!!

Är det någon som varit där eller har sina rötter där så kom gärna med förslag på vad vi kan se och göra. Ha en fortsatt bra måndag!

Onsdag 17 maj del 2 - Step on it grandpa Jörgensen, take us home eller i alla fall till Köpenhamn

😊Vi var i ganska god tid, för att vara oss, på flygplatsen och checkade in oss och bagaget. Cina hittade inte sin nässpray när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen men hon tänkte att om den ligger i handväskan så borde de hitta den på röntgen. Ingen så något men senare så hittade hon den - i handväskan. Så hur bra är säkerheten egentligen?


Vi käkade lite lunch och satte oss sedan vid gaten. Där stod att föregående flyg, direktplanet till Stockholm, hade varit försenat så nu blev vi också försenade.

Vi hade ju ett anslutningsflyg i Köpenhamn som skulle gå 16.10 så vi var lite oroliga att förseningen skulle bli långvarig men det blev den inte - som tur var. Vi pratade med en trevlig kvinna som hade irländskt pass men som skulle precis som vi vidare till Sverige. När vi sa att vi var från Västerås sa hon att hon och hennes svenska man just köpt ett hus i Virsbo!! Världen är allt bra liten.

Dublin Airport från ovan

Kapten Jörgensen speedade upp och körde in näsan hela förseningen eller i alla fall halva. När vi kommit ned på marken i Köpenhamn behövde vi inte gå igenom någon extra säkerhetskontroll utan bara passkontroll. Väldigt smidigt. De hade någon ny sorts passkontroll där man kunde sköta sig själv. Kruxet var bara att man var tvungen att ta av sig glasögonen och det var inget för såna blindstyren som oss så vi tog vägen via mänskliga passpoliser.

På planet hamnade vi bredvid en till trevlig kvinna, som ursprungligen var från Australien men var gift med en svensk man. Vi har träffat så mycket trevligt folk på den här resan och nästan alla har varit väldigt trevliga. En taxichaufför var lite småsur men annars så har vi mötts av glada leenden överallt.

Väl hemma på Arlanda så tog vi shuttlebussen tillbaka till Benstocken. Och jag drog djupt efter andan när han åkte till höger i rondellen. Det var fel håll för min hjärna. Till och med Cina när hon körde hem bilen till Västerås så tyckte hon att det var svårt att hålla sig på höger sida istället för vänster. Så himla lätt är det att programmera om hjärnan. Det var svårare att ta sig tillbaka till högertrafik än det var att lära om till vänstertrafik.

Vi är nu hemma igen med ännu en trevlig resa i bagaget. Under hemresan kom vi fram till vad vårt nästa resmål är. Och det får ni reda på i ett senare inlägg. :)

På återseende!!!!

Newgrange - Äldre än både Stongehange och pyramiderna i Giza

Ja, det är Newgrange. Här kommer en video som jag filmade utanför eftersom jag var för feg att gå in. :)  Och för att återkomma till min egna fråga i filmen så är det 1500-talet den återupptäcktes på av en bonde.

Tisdag 16 maj del 2 - Från en gammal grav till en nyare

Från den tretusenåriga graven skulle vi nu besöka en lite nyare. Cina ville se Phil Lynotts grav. Han spelade i Thin Lizzy och dog 1986. Vi hade ju så klart inte någon klar karta för att komma fram till honom men Cina hade i alla fall namnet på kyrkogården. Vi åkte åt det hållet vi trodde att det var, efter att vi åkt fel en gång och nästan kommit in i Dublins centrum. När vi väl hittat på åt vilket håll vi skulle så drog vi iväg. Vi frågade en dam om vägen och det var inte alls så långt bort. Det var en jääättestoooor kyrkogård. Jag var lite trött så jag väntade i bilen medan Cina gick och letade efter graven. Hon hittade den!!

Därefter åkte vi till kvällens boende, San Juan Bed and Breakfast. En supertrevlig kvinna som heter Pattie visade oss till vårt rum. Egentligen skulle vi bo på ovanvåningen men vi frågade om vi kunde få ett rum på bottenvåningen och det slutade med att vi fick en liten lägenhet. :)

Tisdag 16 maj del 1 - En timme blir i vår värld tre timmar

Sista morgonen i Belfast och vi vaknar utvilade, eller ja allt är ju relativt. Vi börjar märka av en veckas intensivt turistande och många mil i bil på små vägar. Dagens mål var Newgrange (en gammal grav från stenåldern), Phil Lynotts grav och sedan nattens sovställe San Juan B & B nära flygplatsen.

Vi hade räknat med att Newgrange kunde man stanna till vid, titta lite och ta några bilder. Typ en timme i vår värld. I verkligheten blev det så här: Först skyltade man en lång omväg in till stället, på ganska smala vägar. Då kom man fram till en parkering. Härifrån fick man gå cirka 100 meter till ett Visitor center. Där fick man betala inträde och få en klisterlapp på tröjan med klockslag på vilken BUSS man skulle få åka på. Ja just det, för att ta sig till själva Newgrange så var man tvungen att åka buss. Där fick vi en guidad tur. Själva graven var en stor jordhög med ingång där man kunde gå in till en krypta. Jag gick inte in då det var en så smal, mörk och ganska lång gång in men Cina gick in. Hon är modig, min reskompis Tora.

Newgrange har 97 grundstenar runt i botten som rullats dit på stockar. Sedan fanns ett lager med "stone of sun" som är den vita stenen som syns på bilden. Vidare var det två olika stensorter till. Den ena fanns i närheten och den andra längre ifrån. Denna gravkrypta är 1000 år äldre än Stonhenge och 500 år äldre än pyramiderna i Giza!!! Imponerande. Sedan övergavs den och växte då över med gräs och träd och glömdes bort. Ända till en gårdsägare på 1500-talet behövde sten och då började gräva där och återfann den.

Hela denna utflykt, som vi räknat med skulle ta en timme, tog tre timmar. Så kan det gå till i Toras och Ragnhilds värld. :)

Måndag 15 maj del 2 - Titanic sjönk men vi höll oss flytande

Här i Belfast byggdes Titanic. Sedan sjösattes hon och tog sig till Southampton innan hon påbörjade sin jungfrufärd västerut.

Man har gjort ett muséem som är lika högt som båten var och här finns ett interaktivt muséum. Man kan få prova på saker, tex morsetelegrafen. Jag lyckades sända en nödsignal och fick godkänt. CQD = Come Quick Danger.

De har byggt upp så man ser hur första, andra och tredje klass sov. En klar skillnad mellan första klass och de andra två - förstås. Vi fick åka i en vagn/korg som sakta tog oss runt en del av muséet där man visade hur båtskrovet byggdes.

Det satt infravärmare så man skulle känna hettan från ugnarna. Därefter fick man följa hela resan, från hur Titanic byggdes, till dess att hon sjösattes och vidare gav sig ut på sin resa, när hon krockade med isberget och sjönk.

Man fick även se en film om hur man gått ned med små robotar som filmat vraket.

Det var en mycket intressant utställning och jag hade lite blandade känslor. Min morfar hade en syster som hette Elsa. Hennes pappa var med på Titanic. Om båten kommit till New York skulle Elsa och hennes mamma Hilda komma efter och då hade inte Hilda träffat min morfars pappa Alle och vi skulle inte ha funnits.

Vi käkade hamburgare i restaurangen. Jättegott! Därefter besökte vi shopen och sedan åkte vi taxi tillbaka till hotellet för att vila oss ett par timmar innan vi skulle ut i vår egna bil och titta lite på Belfast. Det kommer i del 3.

Måndag 15 maj del 1 - En berlinmur mitt i Belfast?

Efter dagens frukost, där yours truly vågade prova blackpudding, så hade vi beställt en tur med the Black cab tour. Det är ett företag som kör runt turisterna i Belfasts före detta oroliga delar och berättar om hur det var under The Trouble. Vi fick åka med Stevie. Han var otroligt trevlig och duktig på att berätta. Rätt som det var stannade han bilen och hoppade in i baksätet till oss för att berätta och visa bilder. Han hade varit tvungen att fly med sin familj när han var fem år så vi tror att han var katolik men vi vågade inte fråga. Hans irländska var lite svår att förstå ibland, vi förstod med fördröjning men det blev bättre ju längre vi åkte med honom. Först såg vi några murals på den protestantiska sidan.

 De protestantiska bilderna innehåller ofta bilder på gamla brittiska kungar. Varje år 12 juli marscherar Orangeorden genom Belfast och det provocerar den katolska sidan.

Han tog oss till the Peace Wall, fredsmuren, där vi fick låna varsin tuschpenna och skriva våra namn. Det var på den protestantiska sidan. På den katolska sidan av muren var det inget skrivet.

Stevie torkar torrt så Cina kan skriva sitt budskap.

Här står vi framför the Peace wall på den protestantiska sidan. Själva muren är 12 meter hug. Först cement, sedan trästaket och överst järnstaket.

Stevie, en underbart bra och kunnig chaufför/guide.

Det finns grindar mellan den katolska och den protestantiska sidan och dessa stängs fortfarande på kvällen för att sedan öppnas morgonen efter. De har haft en omröstning och över 60% av befolkningen som bodde i närheten av muren ville har grindarna låsta på nätterna. I de katolska delarna av Belfast vajade unionsflaggan, dvs Irlands gröna, vita och orangea flagga. Det gröna står för katoliker, det via för fred och det orangea för protestanter.

Här är Bobby Sands mural. Han var en av de som dog i hungerstrejken 1981. IRA-medlemmar som hölls fångade strejkade för att få tillbaka rätten att kalla sig politiska fångar och därmed slippa bära fängelseuniform.

Annars har mycket förändrats i Belfast de senaste 20 åren. Nu är det mer öppet än tidigare och turisterna börjar hitta tillbaka. Man funderar på att riva muren 2023. Vi får se vad som händer. Stevie var snäll och körde oss till Titanic-muséet när den 1,5 timme långa turen var färdig. Titanic behandlas i del 2.

Måndag 15 maj del 3 - Vi tittar in i garderoben och hittar George Best

Efter ett par timmars välbehövlig vila på hotellrummet gav vi oss ut igen - denna gång i vår egna bil. Vi skulle först leta reda på statyn av CS Lewis Narniagarderob. Vi visste längs vilken gata den skulle finnas och det verkade inte så svårt att hitta. Vi åkte på gatan som var full av målningar så kallade murals. En del var riktigt otäcka med stora maskerade ansikten och vapen. När vi åkte en bra bit så insåg vi att vi nog åkt för långt. Vi körde in till en vinaffär och frågade efter vägen. Där träffade vi en jättetrevlig snubbe som snällt förklarade hur vi skulle åka. Vi hade åkt way tooooo faaaaar. Bara att vända tillbaka. När vi kom ut ur butiken såg det ut som om någon haft väldigt bråttom in till alkoholen. Jag hade gjort en av mina mest sneda parkeringar någonsin. :)

På väg tillbaka såg jag statyn och gastade som en galning: Jag såg den , jag såg den. Vi vände en gång till med hjälp av lite bakgator och kom till slut fram till statyn.

Därefter skulle vi leta upp muralen med George Best. Vi hade kollat upp på kartan var den låg och så styrde vi kosan dit. VI åkte lite fel men det var till fördel för oss för rätt som det var så var vi på Sandy Row och efter lite letande dök han upp.

Därefter skulle vi leta efter Belfast castle men visste inte åt vilket håll vi skulle åka, jo norrut men var fan var norr? Det hade vi ingen aning om och kompasserna i mobilerna visade åt varsitt håll. Dessutom skulle grindarna (som vi berättade om i del 1 från 15/5) snart låsas så vi drog tillbaka till hotellet. En god natt sömn i dubbelsängarna väntade. :)

Hysteri i bilen - Du vet hur det gick i Cork...

Här kommer en videofilm från resan mellan Cork och Limerick. Som vanligt filosofiska diskussioner i bilen. Det är ett under att vi kommer fram dit vi ska överhuvudtaget. :)

https://youtu.be/Rrqa4JW-oXE

Onsdag 10 maj - SAS tar oss västerut till den gröna ön

Kl 13.00 hämtade Cina mig hemma i Västerås för avfärd mot Arlanda. Vi stannade, som vanligt, och käkade på Chop Chop i Enköping. Konstigt nog så blev vi lite sena till Arlanda trots att vi började i så god tid. Konstigt!?!? :)

Incheckade och klara väntade vi på att få gå ombord på planet. Det var en kvinnlig kapten som flög oss tryggt och säkert till den smaragdgröna ön. Styrman var en himla trevlig prick. Han berättade för oss om turbulens, hur korridorerna i luften ser ut och mycket annat. Väldigt pedagogisk man som man ville höra mer av. På svenska drog han långa haranger och när det var dags för den engelska versionen var den bra mycket kortare. :)

När vi anlände till Dublin, drog vi tillbaka klockan en timme, tog vi våra fyra(!) väskor med till en buss som gick in till City. Resan tog ungefär 30 minuter. När vi köpte biljetterna förstod vi först inte riktigt vad tjejen sa. Nu började vi förstå att de pratar väldigt fort här och dessutom har de en lite annorlunda engelsk dialekt - irländska. Hahaha!! Busschauffören frågade om vi hade bagage när vi skulle gå av och jag förstod med lite fördröjning. Han visade åt vilket håll vi skulle gå för att komma fram till hotellet. Hotellet heter Blooms Hotel och ligger mitt i Temple Bar-distriktet. Rum nr 417 med utsikt mot en bakgård.  Utanför fanns pubar där det skrålade av irländsk folkmusik. Gud så härligt!

Nu var vi rejält hungriga och satte kurs mot Hard Rock Cafe. Där svepte vi i oss en Club Sandwich. Gott!

När vi var mätta i magen gick vi ut i folkmyllret. Vi fastnade för puben i hörnet på gatan där hotellet låg. På nedre botten spelade en kille gitarr och sjöng moderna irländska låtar dvs U2. På övre botten var det mer traditionell irländsk musik. Vi stod vid bardisken och sjöng med för glatta livet. Det var tre snubbar som spelade och sjöng. Wild Rover, Irish Rover, Molly Malone med flera. Hemma på hotellet igen kl 23.15. God natt!

Tisdag 31 maj - Först lyriska på Formel 1-banan, sedan nostalgiska med gammal kompis

Så har vi kommit till dagen då vi skulle lämna kuckelikuhuset. Vi har trivts bra i det lilla men mysiga huset. När vi nu lämnade Katschberg så regnade det, tror nog det var Guds änglar som grät för att vi skulle fara härifrån.



På vägen till Wien och återlämnandet av bilen skulle vi passera Ybbsitz och hälsa på min gamla polare Johan. Johan är en gammal punkare från Köping/Kolsva som jag känt sedan vi var tonåringar och nu har jag bjudit hem oss till honom och hans familj. 😁



Men innan vi våldgästar Johan hade vi ett annat mål i sikte. Nämligen Formel 1-banan Red Bull Ring. Jag är ju tokig i Formel 1-racing så att åka förbi utan att stanna fanns inte på min världskarta. Jag trodde nog inte att vi skulle kunna komma så nära som vi kom. För nära kom vi - ända in på banan!! Vi åkte mot Spielberg där banan ligger och såg skyltarna som talade om att vi närmade oss.

Rätt som det var stod vi mitt framför ingången. Vi åkte lite åt höger för att se om vi kunde se banan. Helmut parkerade vi på en liten avfart och gick sedan fram till staketet. När vi stod där och försökte ta kort över staketet kom en man emot oss. Jag blir lite rädd och trodde att han skulle köra bort oss men istället gjorde han tecken och frågade om vi ville komma in. VI? IN PÅ BANAN? SKOJAR DU? Självklart ville vi!!! Vi började fota som galningar och poserade lite, då kom han och frågade om han skulle ta ett kort på oss båda. Han var så snäll!

Här står vi i sista kurvan ut på start/målrakan på Red Bull Ring. Till höger syns pitlane och till vänster läktaren. Längre bort på höger sida syns stora läktaren.

Vi gjorde ett besök i shopen och tittade på de gamla bilarna och motorcyklarna som stod uppställda där. Jag kunde inte vara lyckligare! Nu kunde vi fara vidare till Johan.

Det tog lite tid att komma fram till Ybbsitz. Det var långa, smala och krokiga vägar genom alperna för att komma fram. Johan hade ju sagt innan att där han bor börjar Alperna. Vi vet nu att om man kommer söderifrån så slutar Alperna där. :) 

Ybbsitz var en fin liten stad. Johan och Christina bodde i ett hus i ett av villakvarteren. Först så fikade vi och pratade gamla minnen. Christina hade bakat en jättegod tårta. Johan undrade om vi ville åka med på en sightseeingstur. Om vi ville? Det är väl klart, vi var ju till semester och vad är bättre än att få en guidning av någon som bor där? Jag satt fram bredvid och Cina i baksätet. Johan gasade på upp för en brant backe och jag tyckte det gick lite fort men samtidigt fattade jag ju att han hade kört där hundra- kanske tusentals gånger och visste hur fort han kunde åka. :)

Högst upp på berget hade man en underbar utsikt över staden.

Vi stannade till på ett ställe och gick in en bit i skogen. Där hade det legat många smedjor tidigare men nu var det bara en kvar. Vi kom fram till ett otroligt vackert litet vattenfall. 

Johan och jag filosoferar lite. :)

Torget i Ybbsitz.

Cina säger hejdå till Christina och Johan. Vi kommer gärna tillbaka någon gång om vi får! :)

Nu var det hög tid att åka vidare till Wien och återlämna Helmut (bilen). Det var mörkt innan vi var framme vid flygplatsen. Vi sa farväl till Helmut och tackade för att han varit så trevlig bil under denna vecka och vi bad samtidigt om ursäkt för att vi nästan brände bromsarna på honom. ;)

En trevlig taxiresa väntade nu. Vi snackade med chauffören som berättade lite om Wien medan vi for mot hotellet.