Newgrange - Äldre än både Stongehange och pyramiderna i Giza

Ja, det är Newgrange. Här kommer en video som jag filmade utanför eftersom jag var för feg att gå in. :)  Och för att återkomma till min egna fråga i filmen så är det 1500-talet den återupptäcktes på av en bonde.

Tisdag 16 maj del 1 - En timme blir i vår värld tre timmar

Sista morgonen i Belfast och vi vaknar utvilade, eller ja allt är ju relativt. Vi börjar märka av en veckas intensivt turistande och många mil i bil på små vägar. Dagens mål var Newgrange (en gammal grav från stenåldern), Phil Lynotts grav och sedan nattens sovställe San Juan B & B nära flygplatsen.

Vi hade räknat med att Newgrange kunde man stanna till vid, titta lite och ta några bilder. Typ en timme i vår värld. I verkligheten blev det så här: Först skyltade man en lång omväg in till stället, på ganska smala vägar. Då kom man fram till en parkering. Härifrån fick man gå cirka 100 meter till ett Visitor center. Där fick man betala inträde och få en klisterlapp på tröjan med klockslag på vilken BUSS man skulle få åka på. Ja just det, för att ta sig till själva Newgrange så var man tvungen att åka buss. Där fick vi en guidad tur. Själva graven var en stor jordhög med ingång där man kunde gå in till en krypta. Jag gick inte in då det var en så smal, mörk och ganska lång gång in men Cina gick in. Hon är modig, min reskompis Tora.

Newgrange har 97 grundstenar runt i botten som rullats dit på stockar. Sedan fanns ett lager med "stone of sun" som är den vita stenen som syns på bilden. Vidare var det två olika stensorter till. Den ena fanns i närheten och den andra längre ifrån. Denna gravkrypta är 1000 år äldre än Stonhenge och 500 år äldre än pyramiderna i Giza!!! Imponerande. Sedan övergavs den och växte då över med gräs och träd och glömdes bort. Ända till en gårdsägare på 1500-talet behövde sten och då började gräva där och återfann den.

Hela denna utflykt, som vi räknat med skulle ta en timme, tog tre timmar. Så kan det gå till i Toras och Ragnhilds värld. :)

Torsdag 26 maj - Från Wien till Salzburg via gaskammaren i Mauthausen

Nu var det äntligen dags. Resedagen var här. Klockan ringde 04.30. Kl 06.00 skulle jag hämta Cina. Resan till Benstockens långtidsparkering gick perfekt. Naturligtvis regnade det när jag skulle gå från den parkerade bilen. Bussfärden till terminal 2 gick sådär. Först var den trevlig när vi pratade med en familj som skulle till Irland. Sedan var det värre då mina boobisar höll på att flyga ur BH:n vid alla vägbulorna. :) Bättre BH ska inköpas.

Flygresan gick jättebra. Trots att Niki är Air Berlins lågprisbolag så bjöd de på både mackor och dryck. Väl nere på marken skulle vi hämta hyrbilen. Dit var det lååååångt. Vi gick och vi gick. Till slut kom vi fram till - Helga. PS! Helga heter något annat i verkligheten. Helga var inte glad. Hon var en lite rund tjej som jobbade på ett ställe där det inte verkade finnas någon AC överhuvud taget och stackarn var alldeles varm och svettig. Men jag körde med min vanliga stil - Kill it with kindness. Och till slut så fick vi henne att le. Bra jobbat!

Vår bil för veckan var en Opel Zafira. 6-växlad dieselbil. Vi tog oss ut på A1 mot Salzburg.

Första stoppet blev mat på ett rastställe efter vägen. Jag åt spaghetti med köttfärssås och Cina kycklingwok.

Efter ett par tre timmars bilkörning var  vår medelhastighet 105 km/h. Så blir det när man åker på motorväg.

Vi stannade till vid Mauthausen Memorial som är ett koncentrationsläger som användes under andra världskriget. Det var en otäck känsla att gå omkring där och veta hur mycket människor som lidit där. Jag klagade över att jag var svettig och att vattnet låg kvar i bilen. Sedan kom jag på andra tankar - det hade funnits människor där som hade lidit bra med mycket mer än vad jag gjorde. Vi såg huset där gaskamrarna var - på avstånd. Ett otäckt men nödvändigt besök. VI FÅR ALDRIG GLÖMMA!!

Till höger ligger gaskamrarna

Många (antagligen alla) länder som hade offer har egna statyer eller minnesmärken. 

Minnesvägg över de som fallit offer här.