Onsdag 28 juni - Den flygande flugan

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok. Som nu till exempel. Jag fick för mig att jag skulle åka till England. Bokade biljett och här är jag nu! Jag kom fram till att det var 11 år sedan jag var i London senast och att jag ville åka dit. Men kollade efter andra städer i närheten av Stansted och hittade Cambridge. Så då fick det bli Cambridge för jag har aldrig varit här tidigare. Men imorgon ska jag ta tåget till London.

Resan gick bra. Första gången jag flög från Västerås och första gången jag flög själv. Enda läskiga var vid landningen. Planet drog åt vänster något fruktansvärt så jag befarade att vi skulle hamna på gräset men det gick bra. Han kanske bromsade lite för häftigt bara eller så var det windy. I alla fall så var det en bumpy landing.. Tur att inte päronen var med. Jag skulle inte vilja ha den landningen som min första landning (som det hade blivit för mamma i så fall). Får väl hoppas att det går bättre på söndag när jag ska hem.

Man får gå långt på Stansted för att komma igenom passkontroll, hämta väskor och tull. Passkontrollen var automatisk. Man ställde sig framför en kamera och scannade passet så datorn fick jämföra. Tydligen är jag mig lik för jag fick passera på grönt ljus. Passpolisen i Västerås påpekade att jag inte hade många månader kvar på mitt pass, det går ut i oktober i år. Då är det fem år sedan jag och Cina gjorde vår första resa tillsammans. Den gick till Venedig.

Efter att ha provianterat lite, mango och ostbågar, en macka, en deo (den jag hade hemma var slut) på Boots så tog jag tåget till Cambridge. Sedan fick det bli taxi till B&B eftersom jag inte visste var det låg. Nu vet jag och kan ta buss i fortsättningen.

En lite sur dam tog emot men henne ska jag nog få glad så småningom. :)

Nu kanske ni undrar över titeln på detta inlägg? När vi skulle landa på Stansted så flög det omkring en fluga i kabinen. Då undrade jag genast om det var en fluga som hörde hemma i England men som varit med på en tur till Sverige och hem igen. Eller om det kanske var en fluga som kom från Västerås och irrat sig in i flygplanet och plötsligt befinner sig många många mil hemifrån. Eller om det var en svensk fluga som ville flyga till Englnad. Frågorna är många men svaren är få eller inga alls faktiskt.

Onsdag 17 maj del 2 - Step on it grandpa Jörgensen, take us home eller i alla fall till Köpenhamn

😊Vi var i ganska god tid, för att vara oss, på flygplatsen och checkade in oss och bagaget. Cina hittade inte sin nässpray när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen men hon tänkte att om den ligger i handväskan så borde de hitta den på röntgen. Ingen så något men senare så hittade hon den - i handväskan. Så hur bra är säkerheten egentligen?


Vi käkade lite lunch och satte oss sedan vid gaten. Där stod att föregående flyg, direktplanet till Stockholm, hade varit försenat så nu blev vi också försenade.

Vi hade ju ett anslutningsflyg i Köpenhamn som skulle gå 16.10 så vi var lite oroliga att förseningen skulle bli långvarig men det blev den inte - som tur var. Vi pratade med en trevlig kvinna som hade irländskt pass men som skulle precis som vi vidare till Sverige. När vi sa att vi var från Västerås sa hon att hon och hennes svenska man just köpt ett hus i Virsbo!! Världen är allt bra liten.

Dublin Airport från ovan

Kapten Jörgensen speedade upp och körde in näsan hela förseningen eller i alla fall halva. När vi kommit ned på marken i Köpenhamn behövde vi inte gå igenom någon extra säkerhetskontroll utan bara passkontroll. Väldigt smidigt. De hade någon ny sorts passkontroll där man kunde sköta sig själv. Kruxet var bara att man var tvungen att ta av sig glasögonen och det var inget för såna blindstyren som oss så vi tog vägen via mänskliga passpoliser.

På planet hamnade vi bredvid en till trevlig kvinna, som ursprungligen var från Australien men var gift med en svensk man. Vi har träffat så mycket trevligt folk på den här resan och nästan alla har varit väldigt trevliga. En taxichaufför var lite småsur men annars så har vi mötts av glada leenden överallt.

Väl hemma på Arlanda så tog vi shuttlebussen tillbaka till Benstocken. Och jag drog djupt efter andan när han åkte till höger i rondellen. Det var fel håll för min hjärna. Till och med Cina när hon körde hem bilen till Västerås så tyckte hon att det var svårt att hålla sig på höger sida istället för vänster. Så himla lätt är det att programmera om hjärnan. Det var svårare att ta sig tillbaka till högertrafik än det var att lära om till vänstertrafik.

Vi är nu hemma igen med ännu en trevlig resa i bagaget. Under hemresan kom vi fram till vad vårt nästa resmål är. Och det får ni reda på i ett senare inlägg. :)

På återseende!!!!

Onsdag 17 maj del 1- Gratulerar med dagen Norge-frukost

Efter att vi packat färdigt gick vi in i huvudbyggnaden för att käka frulle. Traditional irish breakfast. Vi fick bacon, ägg, stekt tomat, bönor och korv. Korven var god. Det andra också så klart. Vi fick sitta vid det stora bordet där det redan satt ett par. De pratade norska så vi frågade om de var från Norge och fick ett jakande svar. Sedan bladdrade vi på hela frukosten. De hade kommit till ön igår kväll och skulle åka tåg rakt över till Gallway där deras tyska vänner bodde. Vi berättade om allt vi sett och de kom fram till att de måste åka tillbaka och ta en tur med bil. Cina visade foton från sin telefon och de var imponerade av hur mycket vi hunnit med. Plötsligt kom jag på att det var 17 maj och gratulerade med dagen. Ett otroligt trevligt par. Han hette Björn men vi vet inte vad hon heter.

Vi tog farväl av norrmännen, den malaysiska familjen som också bodde på B&B:t och självklart Pattie samt hennes hund. Mot alla odds så hittade vi ganska lätt fram till hyrbilsstationen. Men tvärs emot vad vi hade räknat med så fanns det ingen bensinmack där. Vi skulle ju återlämna bilen fulltankad så det hade ju varit smart med en pump där men icke sa Nicke utan vi fick åka tillbaka mot flygplatsen och leta. Cina frågade en karl efter vägen och han pekade ut hur vi skulle åka. Vi såg macken men den låg på fel sida. Efter lite trixande så kom vi dit.

Det är nästan som man kan tro att det är enda macken i Dublin. 18 pumpar och fullt med bilar och trångt - som alltid. Med diesel i tanken och luft i däcken for vi tillbaka till Europcar och lämnade åter bilen. Efter kontroll och besiktning som fick godkänt så lastade vi in oss i shuttlebussen som tog oss tillbaka till flygplatsen.