Måndag 30 maj - Först åkte vi uppåt och nedåt, sedan åkte vi på en gågata

Idag tog vi lite sovmorgon. Det tycker vi att vi gjort oss förtjänta av. Vi hade lite planer för dagen och det var först en tur i kabinlift, sedan en tur till Graz där vi skulle titta på en kyrka, kolla in en dubbeltrapp och lyssna på ett klockspel - trodde vi ja - och dessutom trodde vi att vi skulle hinna med en tur förbi A1-ring på hemvägen. Vi måste verkligen lära oss att planera bättre. Det tar längre tid att fara runt än man tror.


Första stoppet var linbanan i Bad Kleinkirheim. Det var som små runda kabysser man fick åka i. Det borde inte vara så läskigt, tänkte jag. Det enda lite läskiga på uppvägen var när vi rörde oss så rörde den sig. Annars var det en fin utsikt på vägen upp.

Vi dokumenterade så klart utsikten på vägen upp med både kamera och videokamera. Väl upp så var utsikten bedårande.

Man kände sig verkligen som King of the World.

Det var dags för lunch och vi käkade i restaurangen som fanns på toppen. Menyn var på tyska så vi fick försöka översätta bäst vi kunde och frågade även servitrisen vad saker betydde. Vi fick bekräftat att  "pute" på tyska är kalkon på svenska. Vi åt kycklingfilé med små ungsrostade potatisar. Supersmarrigt.

När det var dags för nedfärd kände jag mig lite kaxig och skulle prompt sitta så jag såg framåt. Det gick bra i cirka fem meter, sedan gick det brant utför och kabinen liksom välte lite framåt och ökade farten. Det blev som en karusell och då såg jag också hur högt det var. Fy tusan! Jag var tvungen att hålla för ögonen en bit. :)

Cina framför ett av sina favorithus. Hon gillar verkligen balkongerna på dessa "alphyddor" och skulle gärna vilka ha ett sådant här hemma i Sverige. På parkeringen innan vi fortsatte till Graz så körde Cina lite. Vi har ju gjort så att hon måste köra hyrbilen några meter per resa. Och nu körde hon i flera minuter. Ända ned till Bad Kleinkirheims centrum innan hon lämnade över till mig igen. :)

Vi for vidare i Helmut (hyrbilen) mot Graz. Nu började det bli sent på eftermiddagen men vi tyckte att det gjorde väl inget, vi var ju på semester, vilket gjorde att vi kom till en ganska tom och öde stad någon gång fram på kvällskvisten. Cina skulle fixa till så vi kom fram till centrum och knappar då in Graz Centrum på Gretsel (GPS:en) istället för en adress till någon av sevärdheterna, vilket i sin tur medför att Gretsel lotsar in oss till centrum - som är en gågata.

Där stod vi mitt på gågatan bland spårvagnar och de få människor som faktiskt var ute samt två poliser som kom patrullerande och tittade lite underligt på oss. Jag vinkade lite åt dem och visade att vi skulle köra ut därifrån. De flinade och gick vidare. Det filosofiska diskussionen som sedan följer i bilen kan man se och höra här: http://tessanjejje.blogspot.se/2016/06/oj-vi-hamnade-pa-en-gagata.html  Enjoy!!

Nåväl, Cina knappar in adressen till klockspelet och vi börjar följa Gretsels direktiv. Vi kommer längre och längre från centrum och det ser ut som att vi är på väg in i något förortsvillaområde. Då ser Cina att hon knappat lite fel på adressen och jag håller ännu en gång på att kissa på mig av skratt. Jag har nu tröttnat på Gretsel och lotsar oss tillbaka till centrum utan hennes hjälp.

Vi parkerar, i en brant nedförsbacke, vid kyrkan och mausoleet vid en jättefin rosrabatt. På det öde torget hittar vi en indisk restaurang där vi bestämmer oss för att äta kvällsmat. Cina tar någon soppa och jag käkar kikärtsdumplings med papadum bröd och en mangolassi till det.  Supersmarrigt!

Något klockspel och dubbeltrappa blev det inte. Och inte tusan hann vi till A1-ring heller. Dessutom tog det oss nästan en extra timme att komma hem. När vi kom ut på autobahn skulle vi så småningom svänga mot Salzburg för att komma rätt. Men se det gick inte - den avfarten var avstängd. Så vi fick snurra runt i becksvarta mörkret på motorvägen och leta avfarter och tyda skyltar på tyska för glatta livet. Till slut så lyckades vi komma runt avspärrningarna och komma tillbaka till Katschberg.

Jag fick för mig att jag skulle fota den stjärnklara himlen. Ställde in kameran på lång slutartid och ställde den med objektivet uppåt på biltaket. Kanske inte min bästa bild men jag vet att det är en stjärnklar natt i Alperna! :)

Tittar man noga ser man åtminstone två stjärnor.

God natt ifrån Katschberg!!

Söndag 29 maj - Ska vi bränna bromsarna eller bränna motorn?

Så var dagen kommen då vi skulle lämna Salzburg. Efter frukost så checkade vi ut och gav oss sedan iväg på A1 mot Grödig där vi hade tänkt åka linbana upp på berget. Men den var stängd. Out of order som en man talade om för oss. Karma kan man säga. Vi hade nämligen skrivit om datumet på vårt Salzburgskort så det räckte en dag längre och på det sättet skulle vi kunna åka gratis på linbanan. Men nu var den  alltså stängd. 

Vi fortsatte därför ned till Goss Glockner som är Österrikes högsta berg. Innan vi begav oss up för de slingrande vägarna så tog vi på förklädet och tog lite bilder. När vi filmade tryckte vi igång det joddlande murmeldjuret som köptes i Salzburg. :) Vi skrattade så det nästan hände en olycka. 

35€ kostade det att ta sig upp för att se den svindlande utsikten. Serpentinvägar uppåt, uppåt och uppåt till 2 500 meters höjd. Lite läskigt när man är höjdrädd som jag. Men det var faktiskt värre nedåt. Då började dessutom bromsarna lukta. Försökte då åka på låg växel men då brummade motorn så förfärligt. Vilket var bäst: Brända bromsar eller motor. Vi klarade oss faktiskt ned med båda i behåll. 

På ungefär 2 400 meters höjd intog vi lunch i en underbar restaurang som hade uppstoppade djur, gamla koskällor och mycket annat i taket och på väggarna. Man blev lite konstigt andfådd när man gick uppför trappan, andades lite fortare än vanligt. Tror det beror på att vi var 2500 meter upp eller så inbillade vi oss bara. Utanför blåste det svinkallt och stackars Cina som hade shorts och höll på att frysa ihjäl.. Jag fick knappt luft i stormen! 

Denna väg har vi åkt uppför! 

Det var en upplevelse utöver det vanliga att åka på dessa slingrande vägar och se den fantastiska utsikten. Väl värt de 35eurosarna. :)

När vi kommit ned på "naturligt" havsnivå igen så började det regna. Spöregn! Men vi tog oss fram till "kuckeliku"huset i regnrusket. Det är ett litet hus på 40 kvadratmeter i två våningar, alltså 20 + 20. Dörren är så liten att vi måste böja oss för att komma in och ut. Det ser verkligen ut som annexet där Stig H Olsson bor i Snowroller!! hahahaha

23 dagar 19 timmar 51 minuter 27 sekunder...

Så lång tid är det kvar innan bilen åker mot Arlanda. :) Det ska bli så skoj och så spännande - precis som vanligt när Cina och jag är i farten. Eller våra alter egon - tanterna Tora och Ragnhild.


Vi ska träffas på fredag och gå igenom det sista i planeringen och se till att vi ha alla papper som vi behöver. Flygpappren, vägbeskrivningar till hotellen osv. Vi inväntar en vägbeskrivning till Johan. Vi har blivit inbjudna till honom på fika. Eller om jag har bjudit in oss. Det är nog en tolkningsfråga beroende på vem man pratar med. Hahaha! :) Han har i alla fall sagt att Alperna börjar där han bor så det ska vi noggrant undersöka.


När vi landat ska vi hämta ut hyrbilen och sedan åka förbi hos Johan. Därefter ska vi till Mauthausen. Ett koncentrationsläger. Det kommer bli en jobbig upplevelse men jag känner att det är nödvändigt. Därefter åker vi vidare till Salzburg då vi ska bo i tre nätter.


Mer får ni veta i nästa inlägg...


Nu är det bara 23 dagar 19 timmar 46 minuter och 35 sekunder kvar...

Flygresa - check

Nu är flygturen avklarad.

 Det gick jättebra. Inga kapare. Tror att jag och Cina var de farligaste på hela planet. J  När vi hade flugit ett tag så tittade jag ut och misstänkte att vi var över Skåne. Mycket riktigt, där kom kanten av Sverige och jag såg YSTAD! J När vi passerat Tyskland så flög vi över alperna och det var så häftigt. Det var ett halleluja-moment säger Cina. Och hon borde veta, för hon har flugit förr. Man såg bergstoppar, snö, byar, dalgångar och slingriga vägar. Skitcoolt!

Piloten var jätteduktig och landade utan problem på Treviso aeroporto i Italy. På flyget var det inte lugnt och skönt direkt. På raden bakom oss satt tre italienare och tjattrade från början till slut. På italienska och dålig svenska men med högljudda röster. Vi hörde inte vad flygvärdinnorna sa i högtalarna. Framför mig satt däremot en ganska snygg karl som luktade gott. Han var så att säga en Mars muffin (mitt och Cinas nya uttryck för snygg). Uttrycket kommer från en muffins med Mars-smak som kostade 2€.

Jag kände mig som ett barn på julafton. Allt var så nytt. Jag försökte fota flygvärdinnan när hon visade livvästen men det ville hon inte. Fy på mig!

Vi var tydligen 10400 meter upp i luften sa kapten.

Väl nere på marken trodde jag att jag skulle få en stämpel i mitt pass. Men ack vad jag bedrog mig. Vi fick inte ens visa passet. Vi hämtade resväskan och gick rakt ut på gatan. Italienarna har ingen aning om vilka de har släppt in i sitt land!!! höhöhö