Därefter fortsatte jag ned mot södra spetsen på ön. Jag förstår nu att gotlänningarna tycker att 5-6 mil är jättelångt. Det tar ju så förbaskat lång tid att köra här. Små, slingriga vägar med 60-80 som högsta hastighet. Det tar ju nästan dubbelt så lång tid som hemma. Och rätt som det var när jag kom susande (!) i 80 så dök det upp en kärring på vägkanten. Hon hade blommig kjol och grön överdel, helt kamoflerad. Snacka om att riskera livet.
Nåväl, till slut kom jag fram till Hoburgsgubben. Han var ju mycket mindre än jag trott. Undrar vilken vinkel alla bilder i turistbroschyrerna är fotade från? Nåja, nu har jag i alla fall sett honom och det har jag bildbevis på: 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar